I dag kom Högsta domstolens beslut i det mål där BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, stämt Wikimedia Sverige för föreningens databas med offentlig konst i Sverige. Frågan har gällt huruvida det är lagligt att återge till exempel statyer som är stadigvarande placerade utomhus på allmän plats, vilket är lagligt i till exempel böcker och på vykort. Däremot, vet vi nu, inte på nätet.
Domstolen går på BUS linje och gör bedömningen att Wikimedia Sveriges databas är ett intrång i upphovspersonernas ensamrätt. Papper är bra, samling på nätet är dåligt: Det konkurrerar i för hög utsträckning med upphovsmannens rätt att ekonomiskt exploatera sitt verk, eftersom intrånget blir så mycket större.
Vad det här i praktiken innebär är ett hinder för att vi skall kunna visa vår egen offentliga miljö. Vi behöver tillstånd för att få visa upp hur offentligheten ser ut. Vi kan inte vara säkra på att vi får illustrera våra diskussioner om konstverk, om allmän plats, om våra städer och vår omgivning – såvida vi inte trycker upp våra kommentarer och sprider dem på papper. Skaparens rätt till ekonomisk ersättning trumfar vår rätt till att obehindrat tala om svensk offentlig plats.
Det här är inte en invändning mot domstolens tolkning av nuvarande lagstiftning, som jag saknar kompetens att bedöma. Den är säkert korrekt. I så fall borde lagstiftningen ändras. Vill man inte att ens konstverk skall avbildas och spridas på nätet placerar man det förslagsvis inte i den offentliga miljön.
Länkar
Högsta domstolens beslut i mål Ö 849-15
BUS stämmer Wikimedia Sverige och vår rätt till den offentliga miljön