Ta ett exempel. Ta Finland. Det finns många sätt att skriva Finlands dåtid; det finns många sätt att skriva Finlands nutid. Ta ett nytt exempel, nästan vilket exempel som helst. Ta William Shakespeare. Jiang Qing. Feminismen.
Ta science fiction-litteraturens historia. Gilgamesheposet. Lukianos Sann historia. Johannes Keplers Somnium. Margaret Cavendish The Blazing World. Mary Shelleys Frankenstein. Jules Verne. Hugo Gernsback och hans tidskrift Amazing Stories. Minst någon gång har jag hört var och en av dem utpekas som det som egentligen är det första exemplet på skriven science fiction. Till stor del handlar det förstås om hur man definierar litteraturformen. Människan och det mänskliga undflyr bekväma kategoriseringar.
Skriver jag en essä om sf-litteraturens historia för någon kulturtidskrift är det här inte ett problem. Min essä är en historia. Det finns fler. Jag vore förstås benägen att tycka att min är lite bättre, men många andra är också giltiga, till och med vettiga. Allt handlar om perspektiv. Hur man väljer att betrakta genren. Om man väljer att betrakta den som en genre. Jag behöver inte oroa mig över att inte ha tagit med varje relevant synesätt. Det står mig fritt att välja att bortse från dem som jag inte tycker tillför tillräckligt mycket. I viss utsträckning gäller det till och med äldre uppslagsverk. Bra Böckers lexikon, Bonniers stora lexikon, Nationalencyklopedin och så vidare lät eller låter i allmänhet en person skriva en artikel om ett ämne och därmed sätta sin prägel på det.
Vad Wikipedia försöker göra är inte att berätta en historia, utan historien. Detta är uppslagsverkets sanna storhetsvannsinne. Konsekvensen av att många viljor skall samsas är att en synvinkel sällan får bli allenarådande. Istället skall de smältas samman till en helhetsbild – många fasetter, men ett öga. Visst får ett ofta större utrymme än andra, beroende på forskningsläge, vilka källor som används och hur envisa de som förespråkar det är, men det är alltid flytande. Alla artiklar kan någon gång i framtiden skrivas om och våra misstag är bara ett steg på vägen. Den enda sanningen innehåller många sanningar, men vi kan aldrig luta oss tillbaka och säga: nå, det här är bara Wikipedias perspektiv.
Det vore att ta ställning. Det skall vi inte göra. Wikipedia måste vara neutralt.