Man börjar så smått. Rättar till ett stavfel, lägger till någon mening, kanske skriver en kort artikel om ett ämne som saknades. Missbruket, oförmågan att slita sig från arbetet med uppslagsverket, kastar sig sällan över en ny användare. Det smyger sig på, gradvis, utan att man ser det komma förrän det har en i sitt grepp. Så är Wikipedia som mycket annat i livet. Lika omärkbart sker samtidigt en perspektivförskjutning. Man anpassar sig till gruppens normer. Lär sig hur saker skall vara. Någonstans börjar man ta bort saker för att de inte passar in, plockar bort ogräset för att de inte skall dölja trädgårdens blommor. Med tiden får rensandet, raderandet, nästan ett egenvärde. Alltid med kopplingen till uppslagsverkets bästa, men fokus förflyttas från encyklopedins läsare till encyklopedin i sig. Att hålla Wikipedia rent och fint blir målet. Inte att sprida kunskap. Inte heller här skiljer sig Wikipedia så värst från världen i övrigt. Hur många ideella organisationer har inte tidvis tappat sitt fokus och börjat se den egna verksamheten som viktigare än det mål den har skapats för att uppnå? Hur ofta handlar politiken inte om makten i sig snarare än vad man skall göra med den?
Att arbeta för Wikipedia och att arbeta för att sprida kunskap är mycket närbesläktat. Men det är inte samma sak. Framför allt visar det sig i mötet med andra människor. I hänsynen till läsaren. Till de nytillkomna. Det som är ett av Wikipedias kanske allvarligaste problem.
Det är så mänskligt.